Ångesten river i mig som ett stormigt hav, när det är som vildast och svartast i ovädret...
piskar sitt iskalla vatten över mig, drar o sliter:
""passa dig, passa dig - annars kanske du trillar över kanten !!!!
Jag trillar snart över kanten, för så här kan jag inte leva :-( o det är inget val....
Känner mig som slav under livet o alla dess måsten, där andra klarar sin vardag , men jag har helt tappat fattningen om den, klarar ej ens att diska !...

Fick litet nytt piller mot den, ångesten, alldeles nyligen,
o jag som har gjort en övervikts-operation o fick kämpa för de futtiga kilon jag gått ner,
har gått upp flera kilo !!! känns helt sjukt.... misslyckat
helt fel håll, o vad ger det mig ytterligare för känslor månntro ?


.... jag måste skriva, mer,
beöver komma ur denna farliga nedåt-spiral innan det är för sent.....

....precis hur ?

......hur ska man orka en dag till,
när allt ens själ vill att är gömma sig under ett täcke
o där sömnen tar vid,
som enda lindring

Hur, ska man tya se en ny ljus dag i vitögat, se solen som lyser för att ge liv,
när allt man vill är att bli lämnad ifred ?


Jaha, är det detta jag har, o har haft.
Känns både gott o jobbigt att få en "diagnos". Nu vet jag iaf för tillfället hur det står till.
Finns ngt "att ta på".
Gad. Svår sådan.
Fobi. (en specifik sådan, nämner ej vad :-) just nu iaf....)
(haft konstant Ångest i över 6 veckor, as we speak, aldrig hänt förut så pass länge o Hårt)
Kronisk depression. (för att jag -enligt en psykiatrisk bedömare- de sista åren ej haft perioder på 3-6 månader då jag kännt mig helt besvärsfri)

Jag ?!
-Glada *** som alltid ler o är glad o är så social och öppen, inte kan väl du ?!

Jo,
jag har det... eller är så.... just nu... så är det

Exakt hur det har blivit så här,
vete gudarna, eller varför
Men jag vet ju om Många vägar som har lett mig hit,

o jag hoppas ju finna min väg ut ur det också,
snart... låt det bli snart


Som det ser ut i vårt samhälle idag, o alltsedan jag sökt hjälp av sjukvården för mina behov o sjukdomar, så kan jag även se i bakspegeln,
att de punktinsatser jag erfått ej har varit tillräckliga på långa vägar,
för då hade det inte behövt gå så här långt !!

Fast det var ju just det där.
Hur jag ser Ut.
....o Är. Utåt. (det är ju Oxo jag)

Ser ju så "frisk ut" o glad , får jag alltid höra. Så -Kapabel- !
Börjar så smått hata det ordet. Kapabel.

Som om alla visar hur de mår inuti, utanpå ?!
Jag verkar vara ha varit en skådespelare av rang i många år, (o till viss del ännu.)
Måste man se ut som ett jehu o vara skitig o lukta illa o inte kunna prata för sig,
ha Noll socialt nätverk, för att må dåligt o vara sjuk psykiskt ?

Nope ! Sitter ett praktexemplar här bakom skärmen på det :-)

Måste det synas utanpå vad du lider av för att få folk förstå ?
Eller vara fysiska sjukdomar som är ""okej"" att uttala utan att behöva få förstulna blickar o inga efterfrågor..... ja, du vet...
Stigmat.
(ja, jag har en släng av det själv oxo *hmm* måste, vill, bli av med det !!)
Måste man Gå i gips eller behöva insulin eller pacemaker,
eller gud förbjude få cancer, för att folk ska bry sig om MIG o fråga hur man har det ?
Nej, människor orkar inte, det är för svårt,
vänner "försvinner", fast de påstår annat. Att de finns kvar o vill ses.
Så varför ringer de inte då ?
Är för svårt för ens vänner o släkt att se party-tjejen, glada-tjejen hela dan, inte orka längre.
Inte vilja, svara nej.
Till slut orkar de inte fråga mer.

Ska inte jag, bara för jag Kan berätta hur jag har det,
få den hjälp samhället faktiskt kan ge ? ((men som samhället samtidigt inte har råd eller resurser till ?...dubbelt där))

Som en släkting sa till mig för ett par år sen, när jag hade en djupare ner-period, igen,
- du får väl se till o bli bra så vi kan ses igen snart !
Eh, okej ?! Tack för den, Kerstin !
Så jag behöver inte mina anhöriga nu då, som sjukskriven, o är inte att räkna med som gäst bara för jag inte är på topp ?!
säger man så till nån som ligger i sträck på sjukhus,
nej den hälsar man på !
Hur många har hälsat på mig, fast jag har varit o är sjuk, hemma ?
De är lätträknade, kan jag meddela..... sorgligt det där

Bara min allra närmaste familjekrets, kan jag "stole på", som de säger i Danmark tror jag.

Blir så arg, o ledsen, o besviken.... på människan.... mina så kallade nära o kära...

...... jag äts upp....inifrån..... av kräftan i själen
Lustigt egentligen, är ju kräfta till tecknet,
o det känns som jag vill äta upp den del av mig själv.... som gör att jag inte fungerar som jag ska längre.


Den person jag egentligen Är.
Alltid har varit.
Utan min ångest som jag minns började vid min ynka ålder av 6 år,
bli utstött, retad.
att inte duga. Inte vara Bra nog.
Rädd, för att ta plats, rädd för att säga eller göra något som ej är bra,
eller vara dålig människa. Inte duga.

"Jante" skrek nog till mig som barn så högt, att jag blev döv ;-)

Varför sa inte de vuxna i min närhet, till mig, att jag dög precis som jag var ?
Skulle alltid vara "duktiga söta flickan",
(ska jag tänka på med mina nära o käras barn -bemöta dem o säga att de är bra som de är, inte för vad de preseterar eller hur "fina" de ser ut !)
för det finns INGEN annan av dig än Du. Du är unik.

Att vara Duktig, göra bra ifrån sig. Snäll. Det viktigaste. Inte säga nåt så andra blir arga eller stöta sig med någon.

Snäll, inte bråka, inte tjafsa med bror, (lillebror som retade gallfeber på mig *L*)
- finns väl inga barn som bråkar så mycket som ni syskon gör?
(mammas o pappas röst, o bannor om det från mormor o morfar o moster o ännu mer bannor från farmor, ((som f.ö var helt knäpp *L*))
Inte så konstigt att jag idag avskyr bråk och är en s.k medlare , vill alla ska vara sams :-)
Svårt o säga förlåt också. Känns läskigt. (kanske för att jag som barn aldrig fick "bråka klart o göra sams", skulle alltid avbrytas o sen bli tyst)
Men jag jobbar på det kan ni tro !
(såklart jag säger det om det behövs, men jag får draaaa det ur mig själv djupt inifrån avgrunden)


uj uj uj, vad mycket text det blev,
o Rim o Reson var ej med heller ser jag nu....ack ja....

men men, så är hjärnan just nu, utan rim o reson !

Fast jag Ska ha ordning på den :-) själen....

För jag vill leva

~som alla andra~


~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Feel like climbing a big mountain,
by the side of an endless big green forest,
a forest so vvast, and so green you can smell it.
Pine, recent rain, fresh air and open spaces.

The sky lies comforting like a blue velvet blanket above me.
My rooftop. Yours. Endlessly.

...and there, by it´s tremendous size
Give voice to ME
Shout out how much I want,
Everyhting !

Fill my soul with air and let it all out.

The urge inside is so stong, I can smell it already.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~



o här kommer ett *vår-skri-a-la-Ronja*


ptja, det var väl allt för nu :-)


//LL som just ska ta lite restlesslegs-piller o sen se nån komedi med Adam Sandler

Ny tid... ny-tid , tid Nu. Nutid....

...här har funnits en intim text... den har jag tagit bort sparat för mig själv


När denna blogg startades var det tänkt som en sak...
Men med tiden- lång tid sedan jag skrev nytt inlägg- har jag dock kännt att jag vill ventilera mig Just på Denna sida,
på ett personligt innerligt sätt,
o då även försöker lätta mitt hjärta i mitt nuvarande kaos....
Kunde likväl vara en dagbok i pappersform,
men det falerar alltid - skriver alldeles för mkt i början så jag ej tyar fortsätta :-)
Historien har visat mig det...

Så, här kommer Jag !

pssst, idag är det den 2o februari, -10 .... tiden, den går

Ta vara på livet !!

Vilken fin man jag hamnade hos, på bloggbesök, en arla timma.

Har fått mig en tankeställare om livet, ens val o möjligheter,
just Precis när jag behövde dem som mest. Tack !!

Möt en härlig man o pappas kamp o vardag mot cancern. Idag är han en Ängla-man.
http://danieledman.blogspot.com/2007_10_03_archive.html

Daniel, tack för jag fick ta del av din sista resa språkledes genom etern.
Hoppas du har det fint i andevärlden nu :-)

LykkeLive //
Lycka att Leva

Nu förstår jag varför jag valde detta ~namn~ här.
Igår.

...på väg

Jag kommer aldrig mer sitta i min bil på väg mot dig,

med förväntan... förväntan att snart... snart få njutning,
få ge Dig njutning
men det känns bitterljuvt o lämnar en besk eftersmak,
när jag hört om hur du varit mot andra, o Med andra inte minst...
jag inbillar mig nämligen din njutning var ganska påtvingad för vad du trodde ditt välmående behövde, o inte för njutningens o vår skull

så..

du tog bort det från mig... utan att ens blinka,
fick du mig tro på lögnen om ditt liv
Sanningen låg ganska långt från vad du lät mig förstå
Vad du lät mig Tro, för lögnen fick dig att ~frodas~
Det har jag förstått i efterhand

När man inte har band till varandra, blir en relation ganska märklig
Men det finns och fanns skrivna sagda överenskomna och oskrivna lagar.
Om man som inte följer dem, får det konsekvenser,
långt utanför vad man (du) nånsin kommer att få veta..

Å andra sidan förtjänar han inte att veta
"ingen annan människa kan såra dig utan ditt medgivande"
Så har någon klok människa sagt.
Jo tjena. Hur säger man det till hjärtat ? *L*
Sinnet vet, för "älsklingskänslorna" fanns aldrig där
Men gränsen för att tycka om någon är faktiskt ganska lång.


However , nu är en ny tid, hela tiden är en ny tid. Fantastiskt.
Jag tänker välja att se allt som skedde som en livsläxa, (en av fler eg)
en ganska enkel sådan, men ack så viktig:
Skydda mig...
Never ever glömma det i fortsättningen
Inre o yttre skyddet.
O jag vill Leva !


....snart vill jag sitta i min bil igen, med förväntansfullt sinne o kropp,
Låta sinnet fylla mig med pirr inför vad som komma skall.
Musiken genomsyrar hörseln o förstärker allt ytterligare ett snäpp.
Men det kommer vara en annan man.


för du tog DET ifrån mig.. oss