Ångesten river i mig som ett stormigt hav, när det är som vildast och svartast i ovädret...
piskar sitt iskalla vatten över mig, drar o sliter:
""passa dig, passa dig - annars kanske du trillar över kanten !!!!
Jag trillar snart över kanten, för så här kan jag inte leva :-( o det är inget val....
Känner mig som slav under livet o alla dess måsten, där andra klarar sin vardag , men jag har helt tappat fattningen om den, klarar ej ens att diska !...

Fick litet nytt piller mot den, ångesten, alldeles nyligen,
o jag som har gjort en övervikts-operation o fick kämpa för de futtiga kilon jag gått ner,
har gått upp flera kilo !!! känns helt sjukt.... misslyckat
helt fel håll, o vad ger det mig ytterligare för känslor månntro ?


.... jag måste skriva, mer,
beöver komma ur denna farliga nedåt-spiral innan det är för sent.....